Min 'cancan-resa'! (bröstcancer)

Beethovens 5a och perpetuum mobile
Ja nu har man knaprat tabletter i 3 veckor + en veckas uppehåll. Snart börjas en ny omgång på samma vis. Det har gått bra får jag nog säga. Men det har varit en känslofylld fas. Reaktion på mycket tror jag.
Idag känner jag mig lugnare och starkare igen. 
Tursamt nog står det aldrig still, livet. Oavsett hur går det alltid framåt. Ibland kan tyckas lite långsammare, ja segt och nästan stiltje för att sedan följas av en fartfylld resa då det mest gäller att hänga med så gott det går!
'Håll i hatten' som man säger och ja nog har jag fått göra det alltid.
Nu glider jag på i ett lugnare tempo och hinner faktiskt med att känna efter lite också. Och då menar jag inte bara att reagera emotionellt på allt som hänt (det har kommit en del tårar) utan att mer få tid att smälta alla intryck och bättre landa i förståelse, acceptans och därmed samla förnyad kraft. 
 
Denna video lyckas bra illustrera detta. 😉 Hej, vad det går undan!