MENY
Ja äntligen börjar det vända och jag känner att jag orkar lite mer - underbart!
Har idag plockat fram gå-stavarna igen och gått en promenad i lagom takt. Det är skillnad på att gå med stavar. Jag blir fortare trött i armar/axlar så det 'tar' mer att gå med stavar än utan. Men ska nu försöka ha det som daglig rutin, så kommer det säkert hjälpa mig att återfå krafterna snabbare.
Ett annat större projekt jag kommer påbörja nu är att rensa i mitt hem...massor! Det enda dilemmat är att jag inte har bil att köra iväg med grovsoporna och det soprum vi har på gården (ej grovsopor) har de numer stängt alla dagar (då boende har misskött det) förutom en ynka timme på måndagskvällar - just då jag jobbar! Så sjuttsingen också, att just när man känner sig redo att släppa och slänga en massa bråte, ja då är det inte helt lätt att bli av med det!
Så nu måste jag arrangera med en av min sons vänner som kan ta sig tid att köra och så hyra släp. Något jag egentligen inte har råd med.
Men låt gå för nu ska det bli gjort!
Jag känner mig fortfarande mer emotionell än vanligt. Det är nog en bearbetning som pågår. Man får jobba med känslor som osäkerhet kring sjukdomen jag haft och framtiden, att förstå, att förändra rutiner i sitt liv, att släppa taget om situationer och människor och öppna nya dörrar. Om att våga drömma igen, våga ta risker och leva livet fullt ut.
Att förändringens vindar blåser har varit extra tydligt denna sensommar och höst.
En kär vän gick bort i cancer i augusti 😢...sedan flyttade en annan kär vän utomlands 😢...och nyligen fick en kär hund somna in... 😢 💖 Så det har blivit flera avsked och mycket saknad. Förändringen blir så påtaglig. Andra vänner bor långt bort eller har allt för mycket med sina egna liv så det blir inte så mycket umgänge tyvärr. Min ena bror flyttar också utomlands i höst. Men honom har jag redan släppt av andra orsaker.
När är det dags att släppa taget om någon kan man undra?
Är det när en relation blivit för ensidig? Ibland håller man fast trots det uppenbara och man håller ut lite till. Men när 'kugghjulen' inte längre når fram och får fäste utan triggar mer frustration och osäkerhet....ja då är det nog dags.
Jag är på väg in genom en ny dörr och behöver släppa taget om gammal stagnerad energi...som att rensa ut och vädra garderoben (vilket jag bokstavligt också gör)...för hur ska jag annars få plats med allt det nya? Det är stora steg att ta men man blir som manad ibland...som en ängel som vänligt men bestämt pushar en i en viss riktning 😇.. så där ja Irmelin, bra...ett steg till...och så ett till...BRA!
0