MENY
Ja man borde väl hoppa och skutta av glädje över att det hela är över...och jag gör ju det på en nivå även om jag fysiskt inte riktigt orkar det.
Jag har ännu inte riktigt greppat allt som jag varit med om... så min stora glädje kommer nog i takt med att jag känner mig starkare igen.
Just nu är det en hel del efterdyningar på allt kroppen har fått stå ut med som stor trötthet, känslighet i både hud och nerver och nu senast mag-/tarmkatarr med knip varje dag. Vissa dagar blir väldigt känslosamma också. Tårar kommer lätt, även av tacksamhet.
Man får ha stort tålamod men är det något jag lärt mig genom åren så är det just det.
Men också 'this shall pass', som man säger, och jag kommer säkerligen snart känna mig 'bättre och bättre dag för dag..'
Orkar inte skriva mer just idag men återkommer med mer entusiasm i nästa inlägg!
Kramar ❤
0