Min 'cancan-resa'! (bröstcancer)

Och cancan-tåget rullar på...
Är i näst sista vagnen nu vilket innebär en 2a cytostatikabehandling (om 3 ggr). Jag har nyligen fått min första omgång. Denna är mer krävande än den första. 
Ja herregud vilken resa detta har varit och fortfarande är! 
 
Min operation gick bra och kirurgen Hanna Fredholm var fantastisk! Både som skicklig kirurg och med en underbart vänlig personlighet! Gav henne en vacker och stor blomkruka vid återbesöket 3 veckor senare. Roligt att kunna få ge tillbaka och visa sin tacksamhet. Gjorde några ballerina-piruetter framför henne. 😉
Jag återfick krafterna på 2-3e veckan kan man säga då jag kände att jag kunde ta ut svängarna lite mer och börja motionera. Har köpt gåstavar! Det är kul och 'tar' mer än man tror på armar och axlar. Precis vad jag behöver då jag tagit bort några lymfkörtlar och då är det jätteviktigt att träna efteråt så där finns ett gott flöde. Kändes fantastiskt att känna den energin igen, att jag verkligen orkade gå i rask takt, fick puls och blev svettig! Klart jag känner att där finns en gräns och då lyssnar jag och vilar. Men jag har upplevt mig starkare och gladare än på länge. Psykologiskt är det ju bra att veta att inte tumören finns kvar längre. Det har säkert också medverkat.
Därför kändes det inte så lustigt att behöva gå igenom denna behandling också. Jag vet ju att man blir väldigt trött igen. Och den lilla pojkfrisyr jag nu har kommer att falla av igen. Ja det är bara till att bita ihop och ta nya tag. 
 
 
Bet ihop gjorde jag också ordentligt av anspänning bara förra veckan då jag var tvungen att gå till tandläkaren igen då en del av en tand gått sönder. Det blev två hål lagade och inga småhål heller! Jag gapade och gapade och det kändes som mungiporna skulle spricka. Jag har tyvärr alldeles för liten mun i sådana sammanhang.
Bra att det blev gjort iaf innan cytostatikabehandlingen började. Då jag har känsliga nervändar sedan min första kur i dec/jan så får jag mer efterdyningar i form av ont och ilningar. Ja fy för den lede! Så inte konstigt att jag dagarna efteråt kom på mig med att bita ihop hårt flera gånger. Inte så bra med nylagade tänder.. 
Nu verkar det ha lugnat ner sig. Tack o lov för det. Ibland blir det bara för mycket.
 
Passade min brors hundar ett par dagar också precis innan. Alltid trevligt! 🙂 Senare i juni kommer en väns katt hit som jag ska passa ett par veckor. Det betyder mycket för healingen och tillfrisknandet att få ha någon där att gosa med. Hon heter Sushi. Katten alltså. 😉
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress