Gick idag till det svåraste möte jag någonsin haft framför mig (inkl då jag fick cancerbeskedet).
Har levt i ovisshet så länge i undran om jag har spridd cancer eller inte. Och då menar jag inte de två lymfkörtlar som är drabbade utan om den spridit sig ut i kroppen.
Vilken vånda det varit! Inte bara för mig utan kanske ännu mer för min son. 💚
Idag var den stora dagen då vi skulle få besked. Jag peppade mig hela dagen igår och hela vägen dit nu på morgonen. Samtidigt som jag befann mig i ett sorts vacuum där jag inte kunde se bakåt och inte heller framåt. Inte tänka en klar tanke. Jag bara var, svävandes som i en rymd av ingenting och ovisshet. Allt kändes som det höll andan...
Men! "Veni, vidi,vici!" 🤗 🤗 🤗
= jag kom, jag såg, jag segrade!!
(ett latinskt uttryck som Julius Caesar lär ha uttalat efter en seger)
Ingen. Spridd. Cancer.
UNDERBARA ord! Är så tacksam!!
Nu kan inget stoppa mig! Full fart framåt bara!
Livet, här kommer jag!
- VENI, VIDI, VICI!! Oh yeah. My VICTORY! ✌✊ 💪

0