MENY
Ja det har med mina ögon att göra som ni kanske kan gissa av bilderna.
Har egentligen alltid varit känslig i mina ögon (bl a ljuskänslig) och på senare år har dessutom tillkommit: glaskroppsavlossning (en åldergrej som kan börja redan i medelåldern) och extra torra ögon speciellt på vintern (måste då dagligen använda ögondroppar) och hyperkänslig mot att få in blåst i mina ögon som kan göra mig yr i bollen.
Att det påverkar mig så mycket beror säkert på att jag vid 40 års ålder fick höra att jag har en dold skelögdhet. Då hade jag gått omkring med det under hela livet och jag var så trött i mina ögon att jag blev lätt yr efter en promenad i blåst eller bara av tröttheten. Det blev jobbigt att hela tiden behöva tänka på att skydda sig så gott det gick. Solglasögon med skydd på sidorna är ett måste. Mot skelögdheten sattes det in ett prisma som har gjort det lite bättre. Varför den dolda skelögdheten inte upptäcktes som barn vet jag inte (kanske för att den var dold haha), men om jag fått in ett prisma redan i yngre dagar hade nog hjälpt upp min situation.
Dold skelögdhet syns ju inte som regel men man kan ana speciellt när man blir väldigt trött och att ögonen då strävar mot det mest vilsamma läget och detta syns då ibland som en lättare skelögdhet. Sen är det inte alltid så enkelt att man bara skelar åt ett håll. Jag har ganska nyligen förstått att min skelning, som inte är stor alls, innebär att jag på nära håll skelar inåt och på långt håll utåt. Its complicated! 😳
Minns hur jag som tonåring blev väldig sjuk i någon virus/influensa. Tror jag hade feber i en veckas tid och till slut tog mamma hem en läkare. Då hade jag sett dubbelt ett tag och då syntes det verkligen. När jag blev bra, efter ca 3 veckor, så försvann också dubbelseendet. Idag förstår jag ju varför jag såg dubbelt.
Detta är också ärftligt. Min son har det på samma sätt om inte värre. Hans ena ena öga åkte alltid in i inre ögonvrån när han fick feber. Han har som vuxen valt att operera sig med blandat resultat. Han har inte den dolda skelögdheten kvar (men den kan komma tillbaka) men själva ingreppet gav ärrbildning i ögat som han tyvärr inte kan göra något åt förutom att förebygga så gott det går med ögondroppar. Ja man vänjer sig ju som tur är med tiden till sina 'skavanker'. De omvandlas från något enbart påtagligt jobbigt till livserfarenheter som man lär sig att leva med.
Sedan jag fick glaskroppsavlossning för några år sedan (som i sig inte farligt men kan om man har otur leda till närhinneavlossning) så har det hela lugnat ner sig och jag upplevde inga egentliga symptom på det längre...tills nu.
Min medicinering påverkar ju kroppens slemhinnor och nerver och det i sin tur kan då göra dessa områden mer eller mindre känsliga eller t o m överkänsliga. Allt är ju individuellt. Och i kombination med, som i mitt fall en glaskroppsavlossning, så kan jag förstå om det kan trigga igång sekundära problem. Jag har ljusfenomen, eller 'flasher' som jag kallar det, som jag ser varje dag i de yttre ögonvrårna. Detta är ett tecken som kan stämma in på både glaskroppsavlossning och en begynnande näthinneavlossning. Så situationen är inte helt enkel. Jag har varit hos ögonläkare som gjorde en första bedömning men såg då inte någon skada på näthinnan. Men det var inte en fullkomlig undersökning utan bara med 80% säkerhet, så jag ska tillbaka för en grundligare undersökning snart. Jag hoppas innerligt inte näthinnan är påverkad. Samtidigt måste man hela tiden vara uppmärksam på förändringar. Vid synbortfall är det akut operation som gäller!
Så nu är jag i samtal om detta med läkarna på Karolinska och vad gäller den cytostatika jag där får. De måste ju grundligare sätta sig in i detta då det inte är bland de vanligare biverkningarna eller komplikationerna de råkar på. Var och en är ju expert på sitt område. Jag ringde St:Eriks sjukhus tidigare men blev hänvisad till vanlig ögonläkare för vidare undersökning och på den vägen är det. Om det krävs kan ju läkarna ändra och sänka dosen cytostatika och ev i ett tidigare skede övergå till tablettformen (som jag ändå skulle övergå till efter 12 behandlingstillfällen med cytostatika intravenöst och så här långt har jag tagit 7).
Tablettformen påverkar inte ögonen, om jag förstått det rätt. Som sagt inte helt lätt. Det är en balans som behöver avvägas och övervägas. Om mindre än två veckor vet jag för då har jag pratat med min onkolog igen.
Under tiden 'shottar jag på' med ögondroppar i tid och otid. 😉
Som sagt; ett orosmoment är det men det ska fixa sig även detta! Inget, absolut inget ska stoppa mig nu!!!
0