Så skönt med varje milstolpe som klaras av!
Att möta varje fobi, att få beta av dom och inse att det där var ju inte så farligt trots allt.
Man skalar den där 'löken', lager för lager, tårar hinner fällas men framför allt kommer djupa vågor av lättnader...efter åratal med inkapslade rädslor och fobier!
Att det skulle till en cancersjukdom för att det skulle ta skruv... men då har jag den att tacka för mycket just nu. Den har tvingat mig att möta sådant jag hade jätte-svårt med tidigare. Nu betar jag av alla rädslor en efter en...och det är så sju-jäkla skönt!!
Just nu känner jag mig lätt och fågelfri! 😇
Så kära ni som går omkring med fobier precis som jag gjort; gör vad ni kan för att skala den där 'löken' för vad blir livet till annars än en trist och boring öken! (precis som Robban Broberg sjunger om).
Visst fan, är det öken! 😉
0