MENY
Så har min första förkylning dykt upp under denna tid av olika behandlingar. Tursamt nog ingen feber men snorigt, slemmigt, lite hosta och ögon som rinner. Biverkningarna från förra kuren blev på nytt förstärkta och jag känner domningar lite här och var. Timingen med förkylningen vart väl inte den bästa då jag bara hann komma tillbaka till jobbet en dag innan jag behövde sjukskriva mig igen. Hoppas jag snart kan återvända.
Mycket känslor och tankar poppar upp. Fullmåne är det såklart också.
Jag har ett ökat behov av att känna trygghet och kan fantisera om mammas svala hand som stryker mig över pannan (som hon brukade när jag var liten och sjuk) och säga:
- Allt kommer bli bra Imme, allt kommer bli bara bra.
'Imme' är mitt smeknamn som liten. Ibland även som vuxen av de som kände mig som liten.
Detta är en omtumlande tid i mitt liv och det är inte lätt alla gånger att slappna av och erhålla det där inre lugnet som man så väl skulle behöva, speciellt om man är högkänslig vilket jag är. När jag äntligen känner att nu, NU kan jag slappna av lite ...ja då kommer nästa grej.
Jag förstår ju att jag utmanas i att bibehålla det där inre lugnet, balansen och tryggheten. Och jag SER mina tillkortakommanden, det gör jag verkligen och det är iaf en början. Just nu kan jag inte annat än acceptera mig som jag är (här och nu) och älska mig precis som jag är också med mina tillkortakommanden.
- Irmelin, du har trots allt varit oerhört stark många gånger och i denna situation inte minst, så klappa dig på axeln och säg hur otroligt stark du är och att du har exact de resurser som behövs för att ta dig igenom denna 'resa'. Men tillåt dig också att känna det du känner, låt det komma fram och få uttryckas då det är en viktig del i läkeprocessen.
Detta är inte en tid att ställa krav på mig själv att vara 'duktig' och alltid stark. Mycket rädsla kommer också upp för allt möjligt. Jag SER allt detta men sedan får det ta den tid det behövs för att läkas. Hela denna resa (på cancan-tåget) är ju en resa för att ett helande ska komma tillstånd...både fysiskt, mentalt och emotionellt.
Men just nu när energin är lite låg, fullmåne där ute och känslorna lite överallt...så betyder den där tryggheten så mycket och det är lätt att se sig om efter den utom sig tills dess ens inre har stabiliserats...och just nu längtar jag så OBESKRIVLIGT efter min kära hund gumman 'Marion'! 😢💔
Att bara få ha henne nära mig, en plats som var så självklar som vi var ett tillsammans...att få känna hennes varma kropp tätt intill, få smeka hennes päls, luta mitt huvud intill hennes och pussa henne mellan ögonen och känna den där underbara tryggheten, kärleken och trösten hon förmedlade...älskade gulle-gumman, vad du är saknad!! 💖 💖 💖
En tröst är att du ändå finns med mig men från den andra sidan, den icke fysiska världen.
Här en bild av min oerhört vackra underbara hund (en korthårs-collie) och som jag tittar på varje dag.
0