MENY
Ett datum att minnas. Idag började jag min behandling. Jag var mycket nervös. Hur skulle det kännas?
Jag blev tilldelad en säng (halvt sittande ställning) i ett rum med 3 andra människor som också fick behandling.
Först fick jag sprutor som skulle förhindra allergisk reaktion på medicinen, bl a kortison. Sedan fick jag vänta en stund innan själva cytostatikan sattes in som jag nu valt att kalla 'ljusglitter'. En sjuksyster satt bredvid mig och småpratade hela tiden att jag knappt märkte när det sattes igång. Och ja sedan fick jag ligga där i dryga timmen innan allt var inne i kroppen. Det gick faktiskt över förväntan. Det enda som egentligen kändes lite, så att det steg åt huvudet, var när jag fick dosen med kortisonet.
Min son kom sedan och mötte upp när jag var klar och så gjorde vi sällskap till Östra station där jag tog tåget hem.
Mot kvällen kände jag mig kanske lite trött och enstaka stickningar här o där men inget mer så jag sov bra den natten.
På något vis kändes det bra att vara igång, så jag kan börja räkna ner antalet gånger tills det hela är klart. Och framför allt att detta 'ljusglitter' nu verkligen renar min kropp från det som inte längre ska vara där. Det finns självfallet många bottnar i detta. Både fysiskt, psykiskt och känslomässigt. En resa mot ett liv där gamla mönster och gammal skåpmat inte längre håller mig tillbaka! En resa mot frihet och mot nya äventyr!
Och jag styr min färd! Jag styr över mitt öde. Life, here I come!
0