MENY
Detta börjar bli rutin nu...no big deal. Skönt när man kommit dit att man kan känna så. Minns innan första behandlingen, så nervös jag var och med viss vånda...
Hur skulle det gå? Hur skulle det kännas? Hur skulle jag må efteråt?
Men det har gått över förväntan måste jag säga. Visserligen säger jag ju att jag är på en 'can-can resa' och då bör det hela ju gå som en dans också.. 😉 men samtidigt är det ju inte alltid så, det vet vi ju och en del går igenom betydligt tuffare behandling än mig (men som även jag ska få känna på under en kortare tid i sommar).
Men faktum är att just nu går det hela bra. Behandlingarna går bra, smidigt verkligen och systrarna som 'pysslar om en' är så snälla och fina på alla sätt och vis. 😊
Idag var 'systern' en man. Jag har sett honom där tidigare pyssla om andra. Idag var det min tur. Och mjukare och lugnare man får man väl leta efter. Bara rösten. 😇 Den var hela tiden mjukt dämpad, tillmötesgående och vänlig. Sedan fick han lyssna på min musik som jag alltid lyssnar på under behandling och vidare mitt prat om vad de gjorde med alla plast- och engångsartiklar de förbrukar inom vården..hur långt hade de kommit i sitt miljötänk? De byter ju handskar stup i kvarten och förkläden flera gånger per dag som sedan slängs i närmaste papperskorg...och sen då? Vart tar det vägen sedan? Han lyssnade vänligt och berättade om en annan arbetsplast han jobbat på (haha menar förstås 'plats' men plast var ju passande i sammanhanget 😉) vars chef hade haft just det där miljötänket men han visste inte riktigt hur det var med den saken på Karolinska.
Bad honom kolla upp min nästa tid som jag tyckte de skrivit skulle vara kl 19 på kvällen. En något udda tidpunkt och jovisst hade jag fel..var inbokad till kl 13. Nu sedan jag kommit hem så såg jag..det var ju "-19" som de skrivit, dvs år 2019! 😁 Haha ja det är inte lätt i början. Tur att jag frågade. Snart vänjer man sig väl till det också; att vi snart är i år 2019 och får skriva precis som systern hade gjort: -19
Fick också beviljat av läkare att gå ner i kortisondos. 12 st små tabletter istället för 16. Bra! Förhoppningsvis kommer jag då sova bättre om natten. 😴
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag känner mig lugn och tillitsfull. Jag är redan ett stycke in på denna 'can-can resa' och den går faktiskt 'som en dans' så här långt. Och om någon undrar så jo, jag har fortfarande dagar då jag känner mig tröttare, har bökig mage, får ont lite här och där..men man vänjer sig och det är absolut inte lika illa som vid t ex en influensa. Och då jag varit utbränd två gånger kan jag ju jämföra och denna trötthet är inte i närheten av den totala utmattning jag kände då! Nu har jag ju turen att gå på en medicin som är lindrigare (ett vetenskapligt forskningsprojekt) och jag är väldigt tacksam för det.
Mycket tacksam. 💟
Styrka till alla er därute som kämpar på och härdar ut och som går på den gamla vanliga tunga cytostatikan under 6 månaders tid, kanske längre. All kärlek till er! 💛 💚 💜
Ja så har jag också lunchat med sonen idag. Alltid lika trevligt! 😊💖
Och då jag hade några timmar på mig inne i stan mellan provtagning på morgonen och behandlingen kl 13 så tog jag också en fika inne på Systrarna Anderssons café - mitt andrum, min oas. 💟
0