MENY
För några dagar sedan hade jag tid med en onkolog vid Karolinska universitetssjukhuset som heter Christina Linder. Hon var en helt underbar person och perfekt för den informativa roll hon hade. Mjuk, inkännande, lyssnade tålmodigt på alla frågor och som sagt gav en tydlig genomgång av den behandlingsplan som nu ligger framför mig. Min kära son var med mig både som stöd och för att han är den av oss som mest tar reda på alla detaljer och ställer de viktiga frågorna.
Jag blev då erbjuden att vara med i ett större forskningsprojekt där ny typ av medicin ska testas och introduceras i dessa sammanhang. Det var redan testat i USA med goda resultat vad jag förstår. Nu är Stockholms universitetssjukhus en av de platser i landet medicinerna prövas och alla andra som ej deltar får fortsatt använda den gamla vanliga tunga medicinering som man ju inte mår på topp av precis. Det är biverkningar även med den nya medicinen. Men som jag förstod av genomgången är de nya medicinerna minst lika bra som de gamla om inte bättre och de kan också upplevas något lindrigare.
Jag kände mig genast positiv till att gå med i detta forskningsprojekt då det leder utvecklingen framåt och jag kan istället för att bara passivt ta emot jobbig medicinering känna att jag genom det jag nu genomgår kan bidra till forskningen och att även andra i samma situation som mig snart nog ska kunna få denna nya och bättre medicinen.
Forskningen innebär att ta reda på om man ska kunna behandla mer med tabletter istället, iaf som en övervägande del av behandlingen. Jag kommer få pröva både och, både en tablettfas och en fas med cellgiftsmedicin. Dessa ska sedan jämföras och se om tabletterna gav lika bra resultat som cellgifterna.
Jag känner en tacksamhet i all bedrövelse över att ha fått chansen till att vara en av de som får pröva denna nya metod.
Som sagt biverkningar kommer man inte ifrån men de är alltid individuella och kan därför upplevas olika starkt.
Jag håller mentalt på att förbereda mig på detta just nu. Jag får erkänna att det inte är lätt men som det ofta upplevs kanske det är värst innan med alla våndor om vad som komma ska, men sedan när man väl börjat så känns det bra att få komma igång och få det gjort.
Men får peppa sig och peppa sig och peppa sig igen! 💪✊💖👏
Kom igen! Det här kommer gå bra! Du har styrkan och modet! Bra där!
Tror jag får sätta ut en annons om att personlig 'tränare/coach/samtalsstöd' sökes! 😉
Men allt känns fortfarande väldigt omtumlande och overkligt. Och ibland känner jag att jag bara vill ropa på mamma!
-Kom och håll om mig mamma, låt mig få sitta i din trygga famn, trösta mig och säg att allt ska bli bra, att allt kommer ordna sig! Jag behöver dig och din kärlek nu! 💖
Men även om du inte är här i fysisk person så vet jag att du alltid är med mig från den andra sidan, och ibland kan jag känna din närvaro tydligt. Tack kära älskade mamma, för allt vad du gav av moderskärlek och stöd genom livet. Den styrkan och kärleken finns ju kvar inom mig och kommer hjälpa mig igenom också detta. 💖
0